Greven av Foix

bodde i århundraden på slottet Foix som låg i staden och grevskapet med samma namn.  Inte samma person förstås, utan ättlingar till yngste sonen av Carcassonne som fick ta över borgen i början av 1000-talet. Många av grevarna hette Roger, Raymond Roger, Roger Bernard, precis som sina adliga släktingar i Toulouse och Carcassone.  (Inte helt enkelt att hålla reda på vem som gjorde vad) Under dessa begåvade och fritänkande grevars styre blev Occitanien ett blomstrande handels- och kulturcentrum på 1200-talet. Kringvandrande trubadurer och poeter förgyllde varje fest och sjöng kärlekens lov. Borgen Foix och dess herrar spelade en viktig roll i albigenserkrigen då man valde att skydda katarer  mot påvens utrensning.  Det runda tornet som syns på bilden från Wikipedia tillkom först på 1400-talet då borgen fungerade som fängelse. (Lyckas av oklar anledning inte lägga upp mina egna foton här just nu)

 

I somras bilade vi i Europa och passade på att besöka några slott och borgar. Efter att ha tillbringat några dagar i Carcassonne, upplevde jag slottet Foix  som förvånansvärt  litet men ganska hemtrevligt, och med en sagolik utsikt.

Mårten gås, Martinsmässa, Martinmas firades på medeltiden

I århundraden har Martinmas eller St Martins Feast, firats den  11 November till minne av helgonet Martin av Tours, men också för att välkomna vintern. Att man traditionellt serverar gås på Martinmas sägs bero på att invånarna i Tours ville att den f.d romerska soldaten Martin skulle bli deras biskop, men själv eftersträvade han inte ära och världslig prakt, så han gömde sig. En flock gäss avslöjade honom och åts upp som straff. Martin lät sig övertalas att bli biskop och lär ha varit en framgångsrik och omtyckt sådan. Martinmas innebar  på medeltiden att kringvandrande kontraktsarbetare avslutade sin period och nya tillträdde sina tjänster. Eftersom det sammanföll med skördetid passade man på att äta och dricka gott i flera dagar. Vid tiden för Martinsmas tände man brasor och barnen skar  ut mönster i betor och gjorde lyktor av dem. Efter att mörkret fallit drog de runt i procession och sjöng sånger till Sankt Martins ära medan de tiggde godis.

Men romanen då?

Är den inte klar ÄN? undrar vännerna och skakar på huvudet.

Nä,  för när jag bestämde mig för att skriva en roman som utspelas på medeltiden, så insåg jag inte hur mycket tid det skulle ta att söka information om tidstypiska detaljer som ger färg, liv och trovärdighet åt berättelsen. Tack vare Internet är det i och för sig lätt att hitta både info och böcker om klädedräkter, matlagningskonst, livet i en medeltida by etc. Och många böcker är överkomliga i pris. Dock inte alla, det finns t ex några intressanta (?) böcker om medeltida stridskonst jag kanske borde läsa, men de kostar mellan 500 kr-1200 kr. Undrar om biblioteket köper in dem om jag frågar? Om inte, så går det nog att hitta en hel del användbart med hjälp av google ändå.

Det är bara alltför lätt att förlora sig i google-träsket och klicka runt mellan hur-många- sidor- som -helst bara för att det står så mycket intressant och fascinerande om medeltiden.  Ta t ex den här bilden på ett Barnacle träd. Där ser man hur det växer små nya Barnacle gäss som kläcks rätt ner i havet. Inte så konstigt att Barnacle-gåsen betraktades som en sorts fisk på medeltiden.



På olika internetsidor kan man läsa att i det medeltida Europa varade fastan hela advent,  ända fram till julafton, och då fick man inte äta kött eller andra animaliska produkter.  Man livnärde sig istället på grönsaker, spannmål, fisk och skaldjur. Men en och annan bäversvans och vitkindad gås, (Barnacle goose) slank ner, för eftersom bävern levde i vatten och gåsen troddes härstamma från drivved eller från ett speciellt träd som växte i vatten, betraktades de som fisk! Kunde folk i allmänhet skilja på vitkindad gås och vanlig då? Nej, i alla fall inte när de var riktigt less på fiskdieten ...

Bäverns svans, en fisk?

Google gör det lätt att hitta information som man kan behöva i skrivprocessen. Fast man kan inte ta för givet att allting man läser är sant. På en riktigt fin och till synes välgjord hemsida om Mozart kan man i slutet läsa att Mozart, han drunknade under en båtutflykt på Themsen och ligger begravd i Westminster Abbey ...