Ändra fb-boksida till författarsida.

Spegelblänk har haft en egen boksida på Facebook. Men med två böcker tänker jag att det blir smidigare att hantera en författarsida istället för flera boksidor. Jag hade tänkt att någon annan skulle göra omslagsbilden. Någon på Fiverr t ex ... Men så kunde jag inte låta bli att prova lite i Adobe elements, det är svårt att beställa något om man inte vet vad man vill ha. Och tja, det blev kanske inte perfekt, men inte så himla pjåkigt heller?

Bokrelease Döden ingen talar om.

I tisdags var det dags för Ulrika Jannert Kallenberg att ha releasefest i Ljungskile för sin bok Döden ingen talar om. Det är en självbiografisk berättelse om hur det är att växa upp när ens pappa har begått självmord. Ulrika menar att ämnet fortfarande är tabubelagt, och tycker att det är viktigt att barn och anhöriga som lämnas kvar börjar prata om det svåra för att kunna läkas.
Vi  var många som kommit till Hemgården för att lyssna på Ulrika och köpa en signerad bok.

Penna eller dator eller något mittemellan?

I helgen var jag på årsmöte med DHB Västra, (föreningen för döva och hörselskadade barn och barn med språkstörning). Barnen härjade runt på Laserdome och Navet experimentcenter medan vi vuxna hade årsmöte och workshops. Inför detta uppdaterade jag en power point om tekniska hjälpmedel mm som jag tidigare haft med när DHB medverkat på mässor. 
 En ganska ny teknisk pryl,  Livescribe3 smart pen, kanske kan komma till användning i skrivandet?  I alla fall om det kommer en svensk version, samt om det är möjligt att lagra och konvertera stora mängder text ...
 Med pennan kan man spela in möten/föreläsningar samt skriva på ett speciellt block. Anteckningarna kan sedan överföras till Ipad där handskrift kan konverteras till digital text. 
Vet inte hur bra det här funkar i verkligheten, men tänk vad härligt att sitta ute i trädgårdsmöbeln (på sommaren) medan man totar ihop en novell eller roman. Datorn behöver ju laddas och det är svårt att läsa på skärmen i solljuset. 
Vad är det för fel på vanlig penna och papper då? Absolut ingenting  (och det blir mycket billigare) förutsatt att man kan läsa sin hastigt nedkrafsade handstil efter en timma eller två ...

Rocka sockorna – stötta det annorlunda

Den 21 mars är det Internationella Downs syndrom-dagen. Men redan idag bär vi udda strumpor för att uppmärksamma dagen och för att vi gillar olika och tycker att mångfald berikar.

Sättaren är klar med Ljusets väktare.

 "Jag gillar de små utsmyckningarna som jag tycker speglar känslan i boken"/Förläggaren

Bokrelease Minnesbäraren

I kväll var det dags för Kamilla Oresvärds boksläpp på Hard Rock café i Göteborg.
Kamilla har skrivit en deckare, Minnesbäraren, som utspelas i Göteborg och ges ut på Hoi förlag. Signeringskön ringlade oavbrutet i ett par timmar ...

från Wordpress till Blogger

Ifall någon har lagt märke till att hemsidan ändrat utseende så beror det på att den har flyttat från Wordpress till Blogger.
 Jag har hört att många brukar göra tvärtom för att få tillgång till diverse Wordpressfinesser, men på sistone trasslade jag ihop det mesta tills hemsidan kraschade och jag gav upp.
Fastän det mesta på vägen genom cyberspace kantades av error, error verkar jag ha gjort något rätt för nu ligger hemsidan på Blogger. Och jag lyckades visst peka om domänen också. Visserligen följde inte alla bilder i inläggen med, men ändå ...
... eller jo det gjorde de faktiskt, men de försvann i samma stund jag nedgraderade Wordpresskontot. Så kan det gå. Älskar inte Wordpress.
Men istället för att gräma mig över en sådan världslig sak, väljer jag att njuta av den enkla, lättskötta bloggertillvaron.

Manuset överlämnat till sättaren!

Gah! så mycket att korrigera på så kort tid. Acceptera eller ta bort - klick, klick tills fingrarna       domnar. Det är oumbärligt med en utomstående som går igenom  manuset med vass penna och   friska ögon. Jag vet det.  Och det gör mig inget att peta in ett kommatecken här och var. Att vänja sig vid otäcka små  semikolon blir en helt annan sak ...                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                       

                                 

Efter att lektören och redaktören och korrekturläsaren har gått igenom manuset är det nu sättarens tur att ta hand om Ljusets Väktare. 

Medan jag redigerar Ljusets väktare, börjar omslaget ta form med författarfoto och allt ...

Samtidigt som jag strävar med texten, begrundar formuleringar och letar stavfel, jobbar andra med det fina omslaget. Ännu är det inte klart om ytan kommer att vara helt slät, ha någon form av relief eller om den rentav ska piffas med metallfärg! Det ska bli såå roligt att få hålla i boken.

Sin eller hennes?

Sitter i redigeringsträsket och våndas, tänk att jag trodde jag hade koll på sin/hennes:) Men så är det tydligen inte.


Fast jag tror jag får skriva om meningen som korrekturläsaren har rättat. Han bar henne till hennes döda mor låter lite knövligt. Kanske han bar flickan till
sinäsch, hennes döda mor?  Eller avlivade sin älskling och begravde henne på platsen ...

Ifall någon är lika förvirrad som jag kan man i Språkriktighetsboken läsa att:

Traditionellt syftar sin, sitt, sina på subjektet i samma sats, han hämtade sin väska, medan hans, hennes, dess, deras syftar på led utanför satsen, han hämtade hans väska, det vill säga någon annans väska.

Så länge det bara finns ett subjekt i satsen fungerar regeln. Om det däremot finns flera led i satsen blir syftningarna lätt otydliga: Han bad henne hämta sin väska. Vems? Hans egen eller hennes?

Kvistigheterna kring sin eller hans har diskuterats av flera språkvårdare. Se till exempel:

Mikael Reuter: Sin och hans
Språkriktighetsboken, 2005, s. 219 ff