Mitt romanprojekt är kanske lite för långt ändå... 378 sidor och över 700000 tecken är väl inte så mycket att orda om egentligen... men när jag läser igenom manuskriptet hittar jag massor av krafs som inte tillför någonting.
Kill your darlings...åh vad svårt det är att börja karva i ens hjärtebarn, men operationen är nog nödvändig om jag vill ha ett bättre innehåll. Och när jag väl börjat ...tja, då går det som en dans. Frågan är snarare om det blir något kvar...
Just nu har manuskriptet 435000 tecken och jag strävar förstås efter att utveckla intrigen och göra handlingen så lysande att något bokförlag visar intresse och vill ge ut romanen. .. :)
Men, varje gång jag läser igenom det skrivna hittar jag alltid något att förbättra. Är det en ursäkt för att slippa riskera att misslyckas eller helt enkelt en klarsynt insikt?
Det är en konst, eller rättare sagt ett knep med att flyga. Knepet är att lära sig kasta sig till marken och missa (Liftarens guide till galaxen)
Författarsida där jag bloggar om böcker och skriverier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar