Ritplatta och bilderboksmanus.

Jag fick en idé till ett bilderboksmanus och när jag fått texten på pränt, ville jag se hur den funkade med bilder. Jag försökte  verkligen bli kompis med ritplattan, men det känns himla avigt att skissa med en metallstav på en metallplatta, stumt och konstlat på något vis. Penna mot papper ger en helt annan känsla, även om jag inte precis är världsbäst på att teckna. Så, vad göra? Jag ritade några figurer på papper och skannade in dem för vidare bearbetning, främst som stöd för texten. Att rita flera uppslag där figuren är sig lik från sida till sida är inte lätt. Och det där med bakgrunder tycks inte heller vara min grej  ...                          Till slut gav jag upp och skickade in manuset ändå  till några få, väl utvalda förlag (med skisser och allt för att visa hur jag tänkt) och skrev att om de skulle vara intresserade bör de nog leta fram en riktig illustratör:) Och tänk, ett av förlagen har hört av sig och berättade att mitt manus gått vidare till nästa urvalsgrupp! Tillåter mig att sväva i lyckorus en liten stund ...