En sorts recension får man väl säga att det är?

Författaren Udo Sponberg har en blogg, eller snarare två.  Sådant som rör Udos bok Harkrankens sista resa hamnar i avdelningen Resan, och till boken Spånvägar finns andra tänkvärda blogginlägg.
Udo har läst Ljusets väktare och bloggar om den på Spånvägar, men jag hittar ingen direktlänk dit så jag kopierar in texten här:

"I väntan på nästa demo av Spånvägar tar jag vara på solen, låser in strålarna och bevakar värmen. Här är jag, kuvad av årstiders växlingar och yr av jordens rotation.

I detta mörker sjunker jag ned i läsfåtöljen med böcker som kanske sprider ljus åt tillvaron.

Marie-Louise Fritzén tar mig med i tidsmaskinen. I boken Ljusets väktare (Hoi förlag) hamnar vi i 1200-talet och landet Occitanien, i det som vi i dag kallar Languedoc. Boken handlar om riddare, katolsk ojämlikhet och kvinnligt mod.

Marie-Louise Fritzén är historiskt intresserad och hon klär sin berättelse i tidstrogen dräkt. Trovärdiga miljöer ger liv åt hennes gestaltning. En för mig okänd epok i södra Frankrike, då människors frihet var hotad av påvlig makt, träder fram.

Över allt i boken strålar huvudpersonen, flickan Elisèau. Jag följer hennes utveckling från barn till en viljestark kvinna medan läslampan värmer mina axlar och solen flämtar mellan de kala trädgrenarna utanför fönstret."