Intervju med mig i Författarcentrum Västs tidning Dikt An nr 5.

Foto Carl-Henrik Trapp, Elite Studio

Vem är du? 
Jag är en skrivande funkismamma. Mitt yngsta barn har Downs syndrom, hörselnedsättning och språkstörning. Det har förändrat min syn på livet och påverkar mitt författarskap på olika sätt.

Jag har jobbat med ekonomi och som God man i många år, men även läst litteraturvetenskap och gått skrivarkurser.
Eftersom jag är intresserad av historia skriver jag gärna om tidsepoker med liberala värderingar eller hoten mot dessa. 

Mina två romaner innehåller en liten dos övernaturliga inslag och en hel del kärlek. Spegelblänk är en feelgoodroman om familjerelationer, försoning och att historien går igen. Ljusets väktare handlar om riddarens dotter Elisèau, som klär ut sig till man och upplever kärlek, intriger och esoterisk mystik i medeltida Frankrike. 

Varför är det viktigt för dig att skriva?Jag skriver för att jag ofta dagdrömmer historier.
Är det då någon särskilt enveten karaktär som vill komma till tals är det bara att treva efter papper och penna. 
Det kan vara en bild, musik eller lösryckta ord som sätter igång tankeprocessen. Kanske kan man se skrivandet som ett livsverktyg för att tolka och bearbeta de tusentals intryck vi överöses med varje sekund? Eller en uppslukande vuxenlek där man kan skapa och styra över världar och äventyr … 

Att försjunka i skrivandet blir en sorts meditation. En kick när det flyter på, andra gånger – en utmaning.

Vad läser du just nu? Jag har samlat på mig en trave med böcker som jag ser fram emot att läsa under sommaren. 
Där finns bland annat John Hall av Sophie Elkan, Fall of Giants av Ken Follet, Story Engineering av Larry Brooks samt ett flertal författarvänners böcker som jag köpt på bokevent och signeringar.