Den första av lord Trencavels städer som armén nådde var Béziers, en välbefäst stad som hade förråd för att klara en lång belägring till skillnad mot den stora armén, så invånarna var inte särskilt oroliga.
Biskopen av Béziers försökte ändå förhandla med fienden och fick ett löfte om att staden skulle sparas om de katolska invånarna lämnade ut de 222 så kallade kättare som bodde där. Stadens katoliker svarade att de hellre skulle dränkas i salta havet än förråda sina grannar.
Påvens armé gjorde sig redo för belägring och det enkla folket som följde soldaterna slog läger strax intill murarna. De skrek glåpord och lyckades reta upp ungdomar inne i staden så till den milda grad att de öppnade en port och sprang ut för att
göra upp. Påvens riddare såg sin chans och stormade in i staden. De frågade sin ledare, abbot Amalric hur de skulle kunna skilja kättare från
lokalbefolkning och fick till svar:
”Döda alla, Gud kommer att känna igen sina egna.”
Det sägs att så många som 20.000 människor fick sätta livet till vid massakern i Béziers. Inte ens i kyrkan var de fredade, portarna slogs in och alla invånare i staden slaktades. Även folk som följde armén fick sätta livet till. De laglösa försökte roffa
åt sig mer byte än påvens riddare tillät och när de hindrades från att plundra satte de eld på husen. När Béziers ödelagts fortsatte korsfararna mot Carcassonne dit den unge lord Trencavel ridit för att förbereda borgens försvar ...
I Ljusets väktare anländer riddarens dotter Eliséau till Béziers en tid innan belägringen.
I Ljusets väktare anländer riddarens dotter Eliséau till Béziers en tid innan belägringen.
Boktips om medeltida Occitanien |
Béziers |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar