Nya visitkort

Förra veckan låg en avi i brevlådan om att jag inte varit hemma när PostNord försökt leverera ett paket kl 11 på förmiddagen! Nu skulle de istället lägga paketet hos postombudet på Willys, så kunde jag hämta det där efter kl 16 nästa vardag ....
Men när jag väl kom dit fanns inget paket. Personalen sa att det inte gått att leverera till dem heller, och föreslog att jag skulle ringa transportföretaget.
Mm, men alltså, jag är inte jättesugen på att lägga ner en massa tid på att jaga paket som jag inte har beställt och inte vet vad det innehåller ... Ringde trots allt, pga nyfiken, men personalen på PostNord sa att det hela var mycket märkligt, paketet fanns nämligen inte hos dem heller.
Ännu märkligare var att nästa dag låg ytterligare en avi i brevlådan med besked om att jag tydligen ännu en gång undlåtit att hålla mig hemma nu när PostNord hittat paketet och fått för sig att leverera det till dörren. Så att nu fick jag vara så god och hämta det på Willys. Igen. Som visserligen bara ligger en halvmil från mitt hem, men ändå. Och tänk, det var det värt för den här gången fanns det faktiskt ett paket att hämta, och i det låg jättefina nya visitkort!

Glad Påsk!

De stora pojkarna har kommit hem och jag njuter av att ha mina barn samlade. Vi promenerar längs havet, pratar, spelar spel, ser på film. Chillar och frossar. Fast vi grillar istället för att göra omelett och annat äggrelaterat, för det är vardagsmat för fattiga studenter. Och så den obligatoriska chokladcheesecaken, som alltid överraskar med nya utseenden pga olika lager beter sig lite som de vill.  Först en kladdkakesmet som ska stå inne i ugnen några minuter innan fyllningen med philadelphiaost, ägg, socker, citron läggs på. Ibland sjunker ostmassan ner i chokladen, ibland bubblar chokladen upp i oväntade bergstoppar. Men det är oftast ätbart:)

Jag måste ha retat teknikgudarna

För ett par dagar sedan blev jag tvungen att skaffa en ny mobil efter att den förra blev apple-paj och tvärdog utan minsta förvarning. Himla konstigt, den kan ju inte ha varit mer än 4-5 år gammal ...
Strax därpå hände det sig att min laptop fick detta vackra grafiska mönster på skärmen. Det liksom bara hände när  jag, ehum, råkade lägga datormusen emellan skärm och tangentbord och flyttade hela alltet. Det var ingen bra grej.
Utan tillgång till konstant socialt nätflöde och etter värre; mina texter och manus, känner jag mig tämligen lost i tillvaron.
Byta LCD-skärm eller köpa ny dator, det får jag allt fundera och räkna på ett tag. Nödlösningen blev att barrikadera mig i vardagsrummet, koppla in tv-skärmen och använda trådlöst tangentbord. Det funkar, men är inte jättepopulärt hos övriga familjen:)

Marknadsplan för Ljusets Väktare

Nu när Ljusets Väktare gått iväg till tryckeriet börjar jag så smått snegla åt mitt halvfärdiga romance-manus. Jag ser fram emot att flödesskriva ohämmat efter månader av redigering. Men först behöver jag  fylla i en himlamassasidor marknadplan där jag ska lista lokala tidningar och boklådor, nätverk, mål, medel, målgrupp, bokens pitch, samt möjliga aktiviteter månad för månad. Det blir nog bra det här ..

Ändra fb-boksida till författarsida.

Spegelblänk har haft en egen boksida på Facebook. Men med två böcker tänker jag att det blir smidigare att hantera en författarsida istället för flera boksidor. Jag hade tänkt att någon annan skulle göra omslagsbilden. Någon på Fiverr t ex ... Men så kunde jag inte låta bli att prova lite i Adobe elements, det är svårt att beställa något om man inte vet vad man vill ha. Och tja, det blev kanske inte perfekt, men inte så himla pjåkigt heller?

Bokrelease Döden ingen talar om.

I tisdags var det dags för Ulrika Jannert Kallenberg att ha releasefest i Ljungskile för sin bok Döden ingen talar om. Det är en självbiografisk berättelse om hur det är att växa upp när ens pappa har begått självmord. Ulrika menar att ämnet fortfarande är tabubelagt, och tycker att det är viktigt att barn och anhöriga som lämnas kvar börjar prata om det svåra för att kunna läkas.
Vi  var många som kommit till Hemgården för att lyssna på Ulrika och köpa en signerad bok.

Penna eller dator eller något mittemellan?

I helgen var jag på årsmöte med DHB Västra, (föreningen för döva och hörselskadade barn och barn med språkstörning). Barnen härjade runt på Laserdome och Navet experimentcenter medan vi vuxna hade årsmöte och workshops. Inför detta uppdaterade jag en power point om tekniska hjälpmedel mm som jag tidigare haft med när DHB medverkat på mässor. 
 En ganska ny teknisk pryl,  Livescribe3 smart pen, kanske kan komma till användning i skrivandet?  I alla fall om det kommer en svensk version, samt om det är möjligt att lagra och konvertera stora mängder text ...
 Med pennan kan man spela in möten/föreläsningar samt skriva på ett speciellt block. Anteckningarna kan sedan överföras till Ipad där handskrift kan konverteras till digital text. 
Vet inte hur bra det här funkar i verkligheten, men tänk vad härligt att sitta ute i trädgårdsmöbeln (på sommaren) medan man totar ihop en novell eller roman. Datorn behöver ju laddas och det är svårt att läsa på skärmen i solljuset. 
Vad är det för fel på vanlig penna och papper då? Absolut ingenting  (och det blir mycket billigare) förutsatt att man kan läsa sin hastigt nedkrafsade handstil efter en timma eller två ...

Rocka sockorna – stötta det annorlunda

Den 21 mars är det Internationella Downs syndrom-dagen. Men redan idag bär vi udda strumpor för att uppmärksamma dagen och för att vi gillar olika och tycker att mångfald berikar.

Sättaren är klar med Ljusets väktare.

 "Jag gillar de små utsmyckningarna som jag tycker speglar känslan i boken"/Förläggaren

Bokrelease Minnesbäraren

I kväll var det dags för Kamilla Oresvärds boksläpp på Hard Rock café i Göteborg.
Kamilla har skrivit en deckare, Minnesbäraren, som utspelas i Göteborg och ges ut på Hoi förlag. Signeringskön ringlade oavbrutet i ett par timmar ...

från Wordpress till Blogger

Ifall någon har lagt märke till att hemsidan ändrat utseende så beror det på att den har flyttat från Wordpress till Blogger.
 Jag har hört att många brukar göra tvärtom för att få tillgång till diverse Wordpressfinesser, men på sistone trasslade jag ihop det mesta tills hemsidan kraschade och jag gav upp.
Fastän det mesta på vägen genom cyberspace kantades av error, error verkar jag ha gjort något rätt för nu ligger hemsidan på Blogger. Och jag lyckades visst peka om domänen också. Visserligen följde inte alla bilder i inläggen med, men ändå ...
... eller jo det gjorde de faktiskt, men de försvann i samma stund jag nedgraderade Wordpresskontot. Så kan det gå. Älskar inte Wordpress.
Men istället för att gräma mig över en sådan världslig sak, väljer jag att njuta av den enkla, lättskötta bloggertillvaron.

Manuset överlämnat till sättaren!

Gah! så mycket att korrigera på så kort tid. Acceptera eller ta bort - klick, klick tills fingrarna       domnar. Det är oumbärligt med en utomstående som går igenom  manuset med vass penna och   friska ögon. Jag vet det.  Och det gör mig inget att peta in ett kommatecken här och var. Att vänja sig vid otäcka små  semikolon blir en helt annan sak ...                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                       

                                 

Efter att lektören och redaktören och korrekturläsaren har gått igenom manuset är det nu sättarens tur att ta hand om Ljusets Väktare.